Stjärnkikaren/slutsåld

Verna stack in huvudet genom dörren.
     "Sluta drömma, jag säger bara det, och gör det du ska!"
     Hon försvann bort i hallen och gick in i rummet som hon och Bernie delade. Till och med på det avståndet kunde Angel höra hur Bernie gnällde över det som Verna packade åt honom.
     "Tyst, Bernie. Nej, du får inte ta med dig sängen. Den hör till lägenheten. Det finns en annan säng i det nya huset. Tyst nu!"
     En alldeles vanlig lördagsförmiddag får Angel, elva år, reda på att hon ska flytta.
     Inget konstigt med det -- egentligen är det mest underligt att hon och mamma och Bernie har bott ett helt år på samma ställe nu.
     Vad hon inte har räknat med är att mamma ska dumpa henne och lillebror långt ute på landet. Hos gammelfarmor, som ingen av dem känner och som bara sitter i sin gungstol med en massa filtar.
     Men utanför gammelfarmors hus finns ängen och stjärnhimlen ...

I Patersons böcker finns sällan några lyckliga slut. Men hon understryker barns förmåga att ta sig igenom livet, hårt som det är. Här visar hon återigen att det är andlig styrka som fordras. Hon väcker ett hopp hos läsaren ... Ying Toijer-Nilsson, Svenska Dagbladet