"När oron sätter in och sömnen flyr brukar jag i stället för att titta i taket försöka tänka att jag är utrustad med en resignationssida och en förtröstanssida och så vänder jag mig, mycket medvetet, åt min förtröstanssida. Jag lutar mig åt det håll jag vill växa. Jag lutar, så att säga, åt Gud. De första gångerna jag gjorde detta kändes det nästan fånigt, men nu när jag gjort det hundra eller tvåhundra gånger börjar själen följa kroppen."
I många år har Tomas Sjödins krönikor varit ett av de regelbundna och efterlängtade inslagen i Göteborgs-Posten. Här har han samlat åttiofem av dem i en bok -- tidlösa tankar för vanliga dagar.
Provläs!"Sjödin när han är som allra bäst" Roger Bengtsson i IKON. Läs hela recensionen
här"Här finns utrymme både för det stora allvaret och den bottenlösa glädjen, för sorgen och för hoppet. Äntligen ett fräscht tilltal som kan finna en klangbotten både hos troende och tvivlare". Janne Carlsson i Dagen
"... att läsa denna bok är som att sitta med en påse med sitt favoritgodis - det är hemskt svårt att sluta" Världen idag
_______________________________________________________________
-- Om man inte har något tydligt ärende, något som brinner i en, då ska man inte skriva krönikor, säger Tomas Sjödin.
Att han började var oväntat för honom själv, men nu har han varit en av Göteborgs-Postens krönikörer i tretton år. Tretton år med text efter text som landar hos Gud.
-- Jag pressar inte in Gud i texterna, säger han. Det behövs inte. Tillvaron lutar redan åt det hållet.
Text: Anna Braw
-- Vad du än skriver om -- trasmattor, ostfrallor, fortkörningsböter, väder, telefonförsäljare eller trädgårdsmöbler -- så får du alltid in Gud på slutet, sa en läsare till Tomas Sjödin.
Det han pratade om var inte Tomas böcker, som har blivit en lång rad sedan han skrev När träden avlövas ser man längre från vårt hus för över tio år sedan. Den här läsaren var en av de många Göteborgs-Posten-prenumeranter som har följt Tomas helgkrönikor i tidningen. Just nu skriver han där var tredje vecka, "tillräckligt ofta för att folk ska tro att det är varje vecka", som han säger. Det har blivit krönikor om allt möjligt sedan det första uppdraget kom helt oväntat under en utlandsvistelse för många år sedan, men läsarens iakttagelse var riktig.
-- En av krönikorna som skulle vara med i den nya boken hade rubriken
Jag lutar åt Gud, och när vi började tala om titel för boken dök den upp. Då kom jag att tänka på den där kommentaren. Jag pressar inte in Gud i texterna. Det behövs inte. Tillvaron lutar redan åt det hållet. Men det är klart att jag har ett ärende. Om man inte har något tydligt ärende, något som brinner i en, då ska man inte skriva krönikor.
En krönikörkollega, Magnus Malm, gav häromåret ut sina krönikor i bokform med titeln
De mörka glasögonens tid. Han föreslog att man skulle kunna använda den som andaktsbok -- läser man en text om dagen så räcker den i ungefär tre månader -- och samma tanke har Tomas Sjödin.
-- Det är ju inte alla som har Göteborgs-Posten, så jag hoppas att texterna kan hitta nya läsare. Jag har valt bland dem tillsammans med min förläggare, Inger Lundin, och det blev 85 till slut.
I bokens förord skriver Tomas: "Det mänskliga livet lutar. Oftast tänker man inte på det, men ibland känns det väldigt tydligt. Allt faller plötsligt av åt ett oväntat håll. Vi bebor ju en planet vars axel lutar 23 grader i förhållande till solsystemets plan. Precis som tillvaron i stort lutar, så lutar också de här texterna en aning. De sjunker inåt, mot tillvarons centrum, som i min världsbild är Gud. Det har hela tiden varit viktigt för mig att understryka att det är i lutningens nedre ände Gud är att finna. Självklart finns Gud med i glädjen och framgången -- jag tror till och med att det är han som gläder sig med oss -- men allra mest påtaglig tycks han vara när vägen går neråt."
-- Vi har inte ordnat dem kronologiskt, säger han, utan efter graden av lutning. Jag hoppas att jag får fortsätta att vara en lutande människa.
"Vi är många Göteborgs-Posten-läsare som lutar åt Tomas Sjödin, eller rättare sagt åt hans krönikor.
Vi lutar åt Tomas krönikor därför att han lutar, han lutar åt Gud.
Men Tomas lutar också åt det som så många av oss behöver i vardagen: reflektionen, eftertanken och andligheten, när så mycket rusar förbi eller bara nuddar ytan.
Tomas skriver själv i sitt förord att han vill "föra in de andliga frågorna i det dagliga samtalet". Få lyckas som han förena litet och stort. Han vänder våra blickar åt andra håll än vi brukar se och visar oss att de stora, livsavgörande frågorna finns också i det lilla livet. Och han gör det utan att någonsin moralisera eller förneka glädjen, trots att han levt så nära det svåraste av allt - förlusten av två älskade söner.
Att Tomas är en lysande stilist, han skriver som en gud om uttrycket tillåts, gör bara boken så mycket mer läsvärd."
Peter Hjörne, politisk chefredaktör på Göteborgs-Posten
Box 30104