Trösterikt

När vi var små kunde vi krypa upp i någons knä och bli tröstade. När vi har blivit vuxna, var kan vi hitta trösten då? Genom berättelser och reflektioner, en för varje bokstav i alfabetet, visar Catharina Segerbank hur små tankar och enkla ting runt omkring oss kan ge hopp och livsmod när livet känns tungt. Trösterikt är en reflektions- och inspirationsbok för dig som gärna läser, tänker och bläddrar. Den kan också fungera som utgångspunkt för samtal i till exempel "leva vidare"- grupper. För detta ändamål finns en separat samtalshandledning på förlagets hemsida.

Catharina Segerbank är präst i Svenska kyrkan och en efterfrågad föreläsare. Hon har skrivit flera böcker, senast I din hand mina dagar.

Studiematerialet till boken kan laddas ner här!


Boken bör med fördel kunna användas i sorgegrupper, där man delar
     erfarenheter och hjälps åt. Birgitta Carlquist, Bibliotekstjänst


----------------------------------------------------------------------------

ABC för den som saknar någon
     Catharina Segerbank skriver för människor som måste leva vidare och för deras vänner
     
     Mitt i en stor sorg kan det kännas som om livet aldrig kommer att gå vidare. Hur ska jag kunna leva mitt i en vardag igen? Hur ska livet gå vidare när jag drabbats av det värsta tänkbara? I Trösterikt förmedlar Catharina Segerbank tankar om hur vi kan få tröst när vår värld har raserats. 

Text: Gunilla Säwenmyr

-- Jag var i Frankrike tillsammans med min dotter och son. Jag satt på altanen i trädgården i huset där vi bodde, efter en dag på stranden, och det bara kom till mig: jag ska hjälpa människor! Catharina Segerbank är präst i Svenska kyrkan. Hon har doktorerat, undervisat på högskola och skrivit flera böcker. Till Frankrike hade hon åkt mitt i en stor sorg.
     -- Där kom idén att skriva boken, säger hon.

Trösterikt är uppbyggd från A till Ö, och kapitlen bjuder på berättelser och reflektioner. Det är medvetet oavancerat.
     -- Jag har aktat mig för teologiska utsvävningar och resonemang, jag ville nå ut till vanligt folk och skriva på ett enkelt sätt, säger Catharina.
     I kapitlet för bokstaven K, som handlar om kunskap, berättar Catharina om en sorgeprocess olika faser. Den första fasen är chock -- då är man inte alls mottaglig för information. I den andra fasen, reaktionsfasen, kan man börja förstå vad som har hänt. I den tredje fasen kan man börja bearbeta den, och i den sista fasen börjar man acceptera det som har hänt. Efter den akuta sorgen är det dags att försöka leva vidare. Det är i den sista fasen som Trösterikt är tänkt att komma till användning.
     -- Jag skrev boken med leva vidare-grupper i åtanke, för jag har själv länge lett sådana grupper, säger Catharina. Men tanken är att vem som helst ska kunna läsa den.
     Sorgen kan slå till när som helst och då kan det vara skönt att ta fram några tröstande ord när man som bäst behöver dem. Att ge bort Trösterikt till en vän i sorg kan vara en konkret hjälp från en medmänniska.
     Catharina berättar att om man vill hjälpa en vän som sörjer kan det i början vara viktigast att bara finnas till hands som medmänniska. I boken skriver hon om de tre h:na: hålla om, hälla i och hålla ut. Krama om den drabbade, ge denne ett glas vatten eller en värmande kopp kaffe, och håll ut -- se till att du finns där. Den sorgsna har ofta svårt att själv be om hjälp. Att göra något konkret själv är oftast bättre än att fråga.

-- Jag hade en arbetskamrat som fick veta att hans son var död. Jag tog med honom till en mathall, köpte soppa åt honom och fick sitta och mata honom med soppan medan han grät. Tårarna blandades med soppan, men för mig var det viktigaste att han fick i sig näring. Han pratar om det än idag, flera år efter att det hände, och är så tacksam för att han fick så konkret hjälp.
     Sedan Catharina var liten flicka har hon varit säker på att hon skulle bli präst. Som 23-åring prästvigdes hon, och idag är hennes tro tryggheten i vardagen och en hjälp i arbetet med de sörjande. Trots denna personliga övertygelse nämner hon inte Gud särskilt mycket i boken.
     -- Nej, det var ett medvetet val från min sida, säger Catharina. Boken ska främst ge kraft att orka leva vidare. Däremot är det många som har varit med i våra samtalsgrupper och sedan blivit våra mest regelbundna gudstjänstdeltagare. De har hittat en tro i sitt sorgearbete. Jag tror att det är för att de har funnit en frälsare som har varit med om lidande, precis som de har varit.